Förlossningsberättelse. Bättre sent än aldrig :)
Fick en dotter 2012-04-14 Som heter Freja här tänkte jag skirva en förlossningsberättelse från då. Kommer inte ihåg allt men lite kommer jag allt ihåg. Blir lite luddigt.
Här är en bild en vecka innan förlossningen startade
Slutet på graviditeten var ganska jobbig med mycket sjukhusbesök. Tror det började i vecka 34 ca vi hade vart inne på sjukhuset av lite olika anledningar men ena gången så hade lilla Freja sparkat på som vanligt i flera dagar sedan slutade hon helt plötsligt och jag hade inte känt henne på en hel dag och det gick inte ens att väcka henne som jag kunde göra innan, genom att svepa ett kallt glas med vatten. Så Micke vart orolig jag med men jag var tvungen att vara lugn för Micke. Vi ringde iaf till förlossningen och dem sa att vi borde komma in och göra en ctg så det gjorde vi, dom hittade hjärtljuden ganska snabbt och förklarade att hon troligen sparkade inåt. Här började det även visa att jag hade havandeskapsförgiftning.
Så vi var inne varje dag på kontroller under nästan 1 vecka sedan va det kontroller varannan dag resterande tiden tills Freja kom.
Sen minns jag inte anledningarna vi åkte in för men 2 gånger så gjorde dom ul på förlossningen och andra ultraljudet vi gjorde visade det sig att jag hade jätte mycket fostervatten. Vi fick veta att det kunde bero på att barnet inte kunde svälja fostervatten och det verkade vara väldigt dåligt. Han sa inte mycket mer men vi fick en akuttid på specialistultraljud dagen efter (då var vi i vecka 38+3 ca) På ultraljudet så kollade hon självklart om barnet kunde svälja och när hon började så verkade det inte så ljust då magsäcken var helt tom hon kolalde och kollade efter 5-10 minuter svalde Freja massor med fostervatten och det va jätte bra så felet dom trodde fanns inte, hon kissade till och med senare under ultraljudet.. Det var en extrem lättnad. Allt såg bra ut hon hittade inga fel med Freja och i slutet gjorde hon en viktuppskattning, att hon låg runt 4 kg!!! Shit, va den ända tanken, hur ska det gå. Stackars mitt underliv!
Samma dag la dom in mig på förlossningen och jag fick sova kvar de ville sätta igång mig. Dom ville inte göra det den dagen utan nästa dag då alla mina prover var jätte dåliga=min havandeskapsförgiftning blev värre. Jag och micke försökte förbereda oss mentalt på att få barn dagen efter och dom pratade om alla olika metoder med det var så mycket risker att sätta igång någon som hade så mycket fostervatten och så stort barn. Dom pratade fram och tillbaka och bestämde for att ta det dagen efter. Micke fick inte sova kvar på avdelningen så han fick snällt åka hem. Han kom direkt på morgonen super nervös och jag var oxå jätte nervös. Men tillslut så kom läkarna kl 13,00 och sa att jag skulle få åka hem att det va för mycket risker osv. Lite paffa vart vi men åkte hem med återbesök dagen efter.
Dagarna gick och äntligen satte förlossningen igång av sig själv.
I vecka 39+0, det var den 12 April kl 19,00 hade jag värkar med 3 minuters mellanrum, de sa att jag skulle stanna så länge jag orkade och det gjorde jag vid midnatt åkte vi in. Jag var endast öppen 3 cm när vi kom in men hade 1-3 minuter mellan värkarna. Så då vart vi inskrivna och fick ett rum. Värkarna fortsatte men jag öppnade mig inte så snabbt på 12 timmar öppnade jag mig bara 3 cm, så jag fick värkdropp. Det funkade väl sisådär antingen hade dom för mycket eller för lite och Epidural fick jag nästan på en gång när jag kom in för det var en riskförlossning och det var bra att vi var förberedda på att det kunde bli snitt. Läkare hade vart inne 2 gånger och förklarade att dom överväger att snitta mig och frågade hur det kändes och vi sa det är lugnt vi litar på er gör vad ni vill ( i stort sätt).
Sen satte dom om Epiduralen 2 gånger då den inte hjälpte alls. Sen den 13 april 21,30 var jag helt öppen och alla hinnor var utplånade. Då skulle vi bara få huvudet att sjunka ner ytterligare och vi gjorde massa konstiga saker som skulle hjälpa och massa barnmorskor kände och klämde och sa att det inte verkar gå att hon verkar sitta fast. Så läkaren vart ditkallad och kände lite och sa att det kanske skulle funka han ville avvakta ett litet tag till. Efter ca 40 minuter va han tillbaka och kände igen och sa att hon inte kommer kunna komma ut och vi behöver göra ett snitt. Han började med att försöka "övertala oss" men när vi sa på en gång att det är lugnt att vi tror han vet bättre än oss verkade han chockad att vi bara gick med på det utan någon diskussion. Oj sa han ni var inte så svårövertalade jag kommer och hämtar er om 10 minuter.
Så vart det ett akutsnitt Som tog dubbelt så lång tid än vad det ska ta då Freja satt fast i mitt bäcken som var för trångt för henne. Hon andades inte och de flesta lämnade rummet när hon kom ut ur magen så jag hade någon som stod vid mitt huvud och försökte lugna mig lite för jag fick lite panik när alla sprang och dom sa att hon inte andades. efter någon minut hörde jag det vackraste bebisskrik jag någonsin hört <3 Sen kom dom in och jag fick hålla henne några sekunder innan dom försvann igen och dom sydde ihop mig och körde mig till uppvaket.
Vaknade upp 3 timmar senare och vart tillslut körd till bb igen och fick äntligen hålla min lilla bebis <3
Freja föddes 2012-04-14 Kl 00,43
Vägde: 4130 g och var 53 cm
Min älskade dotter jag älskar dig för alltid <3